När jag var liten var det alltid ett fasligt fejande och fixande in i sista stund och allt skulle vara perfekt. Numer när jag är äldre har jag insett hur lyckligt lottad jag var som barn att få uppleva den typen av jul som många barn (och vuxna) drömmer om, en fin jul med nära och kära där man äter god mat, tänder eld i öppna spisen, spelar ett spel, ligger i soffan eller under granen för att spegla sig i en av kulorna och dra in alla julens dofter i varje andetag. Ingen överdriven alkoholkonsumtion, inga slag och ingen känsla för utanförskap.
Det blir så påtagligt hur bra jag har det när jag vet att så många människor har det svårt under julhelgen. Har man det jobbigt i vanliga fall så kan det vara än jobbigare under den helgen på året då alla förväntas trivas med sin tillvaro och ha någonstans att fira jul. Jag läste i en gratistidning häromdagen att äldre människor som inte har någonstans att ta vägen på jul mår skitdåligt dagarna innan, för att sedan på själva julafton genomleva den som vilken annan dag på året som helst. Det var så otroligt sorgligt att läsa.
Har sedan dess försökt (helt osvenskt) börjat spontanprata med äldre som jag mött ute, en mötte jag vid postlådan. Men de kanske har någonstans att ta vägen, de var ju i alla fall ute och rörde på sig och verkade ha ett mål att besöka. De andra stackarna som inte kommer ut, de är ju svårare att spontanprata med och kommer kanske inte i kontakt med så många människor. Fast det räcker ju med en för att sprida glädje.
Tips: Börja spontanprata och på så sätt sprida glädje så kanske du bidrar till att en ensam själ känner sig mindre ensam i jul. Du kommer i alla fall må mycket bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar