En inte så vanlig torsdag etermiddag

En fjäril i latten och en blueberry tarte i påsen.

Om en halvtimme ska vi snitsla oss genom eftermiddagsströmmen av hemvändande bilar och ta oss ner till Gilroy för att få en teorikurs för motorcykel. I helgen väntar två mer praktiska kurser som involverar motorcykel och en parkeringsplats :D Vi tänkte alltså ta motorcykelkörkort! Om man nu inte skulle vilja gå denna kurs går det bra att bevisa för DMV (motsvarande trafikverket) att man kan köra motorcykel med en liten demonstration. Kontrollanten ställer sig i en korsning. Pekar ut längsta synbara väg och ber en köra denna väg. Sedan var det praktiska testet klart. Man kan antingen bli godkänd eller icke godkänd. Känner för egen del att jag skulle vilja ha mer kött på benen än så eftersom jag inte har så mycket tidigare erfarenhet av att köra motordrivna tvåhjulingar så därför har vi anmält oss till kursen.

Min nya pärla

Har äntligen skaffat en fungerande cykel. Jag hade med min farfars gamla i flytten över Atlanten, men den var inte riktigt att lita på. Bland annat var kugghjulet vint vilket orsakade alla möjliga fel. Växeln växlade lite när som. Tramporna levde sitt eget liv och var helt okoordinerade. Kedjan kunde hoppa när som helst. Och hade kedjan hoppat fanns det ingen broms. Detta var inte den bäst lämpade för cykling i den kulliga och branta staden San Francisco. Tog dock ut den på en åktur en gång när vi bodde där. Men då var mannen tvungen att vara med så han kunde bromsa mig om kedjan hoppade i en nedförsbacke. Känner inte riktigt att att jag behövde leva riktigt så farligt så jag ställde in cykeln i garaget igen. Sedan dess har jag hållit utkik efter en ersättare och nu i helgen fann jag en på Craigslist (typ som Blocket).

Tyckte den var intressant och ringde på den. Han som svarade undrade hur lång jag var. Lite tagen på sängen svarade jag att jag inte riktigt kom ihåg men sa 5´ 6" (fem fot och sex tum). Han tyckte jag var alldeles för kort för cykeln och han ville inte att jag skulle besvära honom något mer eller uppta hans tid med att komma och kolla på den. Så jädra fräckt! Måtten på cykeln stod ju i annonsen och den skulle ju passat mig. Kollade sedan körkortet efter min faktiska längd och där står 5´8" vilket är typ fem centimeter längre, inte världens största skillnad men ändå. Bad mannen ringa vilket han gjorde och sa att cykeln skulle vara till honom främst men att han skulle dela den med sin fru. Mannen är över 6 fot så det var inga problem att komma och kolla på den. När vi väl möttes upp och mannen tog en provtur var cykeln alldeles för kort till honom (man kunde iof höja sadeln). När jag satte upp var den precis lagom och sadeln var inte ens i botten. Alltså cykeln var helt perfekt till mig!

Detta bekräftar mina observationer att amerikaner gärna cyklar på alldeles för små cyklar. Det ser många gånger ut som att de kör hem sina barns cyklar. Enda undantaget är sportcyklisterna. De har all utrustning i korrekt storlek oavsett om de är elitåkare eller hobbysportcyklister eller åker till jobbet i sin sportcykelutrustning. Mannen och en del svenska kolleger som väljer att cykla till jobbet på traditionellt sett svenska vanliga cyklar får en del kommentarer som "varför cyklar du till jobbet när du kan ta bilen" eller "vad har du för cykel" (och menar då vilken sorts elitsportcykel eftersom de då inte sett åket än). När de sedan får reda på vad de åker för gamla Husqvarna cyklar så undrar de om de inte är riktigt kloka. Det är alltså inte så vanligt att ta sig till sitt jobb på en helt vanlig cykel om man har råd att åka bil och inte är inne i sportcykelvärlden. Det finns dock ett undantag här i South Bay. En dag om året är det "cykla med dina barn till skolan och cykla till jobbet dagen" Bike to Work Day.  Vanligtvis i maj månad. Belöningen är att de som cyklar kan köra förbi ett ställe och få mat på hemvägen... Uppmaningen organiseras av Silicon Valley Bicycle Coalition.

Sedan jag skaffat cykeln har vi tagit den på flera turer. Bland annat cyklar jag med mannen på till hans jobb och tillbaka, det är åtta kilometer enkel väg. Det finns ett bibliotek i närheten av jobbet som jag besöker. Vi äter lunch ihop och sedan cyklar vi hem igen på kvällen. Som tur är finns det cykelbana hela vägen från där vi bor och det är ganska säkert att korsa de större trafikkorsningarna.

Le Dîner San Francisco

Kvällen blev helt fantastisk!

Klockan tre på eftermiddagen fick vi veta var tillställningen skulle vara.

Det var vid en park vid Financial District

Alldeles bredvid Ferry Building

En man spelar Les Champs Elysées på ett positiv vid ingången.

Så här var jag klädd

Super exalterad!

Alla var klädda i vitt denna afton :)

Dekoren likaså

Massor med festglatt folk!

Och höga byggnader :)

Allsköns kreationer enbart för denna afton.

Min Art Piece som jag fick i uppdrag att göra blev mycket uppskattad och tjänade även som dessertfat.

Maten hade vi fixat själva. En massa mums!

Hela gänget!

Stämningen var på topp!

Skååål!

Som sagt min Art Piece blev mycket uppskattad, även av utomstående ;)

En fantastisk kväll som blir kvar i minnet!

Spännande kväll

I kväll ska jag på Le Dîner i San Francisco tillsammans med ett gäng vänner. Det är en finsittning helt i vitt på hemlig plats någonstans i San Francisco. Anmälda grupper får bord och stolar, resten får gruppen planera och ta med själva. Det innebär allt från mat och dryck till dekoration. Denna företeelse återkommer varje år och finns även på andra orter världen över.

Jag ska bland annat ta med mig glas till sittningen. Så resväskan är fullpackad med vinglas och champagneglas :)

Eftersom vi ska åka taxi till eventet när vi fått reda på var det är någonstans gäller det att inget glas går i kras i transporten...

Återbesök

Idag har jag varit på återbesök hos Dr Furlong på Furlong Vision Correction här i San Jose.

Den 25 maj i år genomgick jag en så kallad LASIK operation. Jag korrigerade båda ögonens synfel med hjälp av laser. Hela ingreppet tog bara några minuter, läkningen bara några dagar och vips hade jag fått synen tillbaka. Jag har haft synfel i femton år och har funderat på detta en längre tid då jag tycker glasögon och linser är en stor utgift och rätt besvärligt i många situationer. Bland annat har jag råkat blinka ut ena linsen när jag kör bil (!) inte så bra..., hade svårt att simma med linser då risken är överhängande att de flyter iväg. Glasögon är besvärligt i många situationer som olika kontaktsporter (i princip alla bollsporter, men också brottning och all annan sorts närkamp som är himla kul). Dessutom är det oerhört besvärligt att ligga på sidan och läsa en bok när hela huvudet blir uppburet av glasögonens skalmar :)

Så efter noga efterforskningar bestämde jag mig att det var värt riskerna, för O ja, här är de mycket noga med att berätta om alla risker, in i minsta detalj. Även ingreppet fick jag en detaljerad beskrivning av något som de mest hårdnackade kan värja för. Jag hade gärna varit utan en hel del av dessa detaljer.

En massa papper skulle skrivas under.


Följande är inte för den kräsmagade!

Eftersom jag var tvungen att vara vaken under hela ingreppet (inte bara vaken utan superfokuserad) så kunde jag liksom inte undgå vad som pågick och bara vakna upp med srålande syn. Till råga på det fick jag sekunderna innan ingreppet reda på av en snäll sköterska att det kunde lukta lite bränt när de brände med lasern på min hornhinna :/ Inte alls kul! Jag som redan var sjukt nervös. Efter två omgångar plasebo-piller och med maxpuls var det så dags att ta plats i stolen som kändes som en tandläkarstol. De hade på lite bedövning, spände upp ögonlocken med klamrar och började ingreppet. Först skulle lasern göra skapa ett mellanrum i hornhinnan på 1um under ytan. Min hornhinna är 6um tjock så jag skulle kunna göra två Lasik ingrepp fick jag veta :) Sedan skulle lasern skära en nästan full cirkel så att det bildades en lite flärp. Hela tiden skulle jag stirra på en röd prick medan maskinen arbetade. Om jag avvek (vilket var min största farhåga) så skulle lasern bara stanna och vänta in mig så det var ingen fara på taket med den saken. Nu när flärpen var skapad skulle doktorn vika den åt sidan, allt medan jag såg på i nära detalj. Synen blev nu suddig precis som det stod i informationsbladet man var tvungen att läsa. Nu var stunden kommen att korrigera själva synfelet. Lasern arbetar effektivt och precist med att forma hornhinnan så att mitt synfel blir korrigerat på bästa sätt. Därefter las flärpen tillbaka som ett litet plåster på den nyslipade ytan och det var dags för nästa öga.

Cirkeln skulle växa igen på några dagar men det var ytterst viktigt att inte gnugga sig ögat, då fanns det risk att flärpen skulle gå upp och hänga o dingla vid ögonvitan. En kväll hände det dock att mannen råkade slå upp armbågen rakt i ögat!! Shit, jag var livrädd - kan jag se? Ser jag suddigt? Har flärpen åkt på sidan? Jag rusade till badrummet för att kolla. Den verkade vara på plats och efter att ha kollat runt en stund kunde jag lugna ner mig.

De första nätterna fick man sova med hårda skyddslappar över ögonen, inte speciellt bekvämt. På första återbesöket morgonen efter kunde doktorn konstatera att det redan hade läkt fint och att jag hade mycket bra syn. Sedan dess har jag inte haft några besvär alls, jag har fått mycket bättre mörkersyn och mycket bättre syn totalt. Innan med glasögon eller linser såg jag 20/20, normalsyn. Men nu ser jag 20/15 utan några hjälpmedel! Alltså på 20 feet (ca 7m) ser jag samma sak som en normalperson ser på 15 feet (ca 5m).

Perfekt syn!

En anekdot från alla undersökningar innan ingreppet...

Ett av testerna var att mäta trycket i ögat. Då droppade doktorn några droppar i ögonen som fick verka ett tag så att han sedan kunde peta på ögat utan att jag kände det. Medan jag väntade på att dropparna skulle börja verka skulle jag ta upp telefonen och läsa ett meddelande. Herregu! Jag såg den inte. Eller jo, jag såg telefonen men inte vad som stod på skärmen, det var helt suddigt! Fick sträcka min arm så långt bort som var fysiskt möjligt för att urskilja  och gissa vad som stod. När jag skulle svara på meddelandet fick jag sen chansa på att jag träffade rätt knappar och fatta mig kort och hoppas på att mottagaren förstod. Detta var mitt första (och jag hoppas enda) möte med ålderssynfel! Turligt nog försvann effekten efter några timmar när dropparna sköljts bort av tårvätskan.

Söndagsaktiviteten

I söndags tog vi en tur österut för att spela minigolf på detta häftiga ställe. Vädret var supersoligt och precis lagom varmt och jag gjorde tre hole-in-one! TRE HOLE-IN-ONE!! Bara det är värt ett eget inlägg. Men utan bildbevis (eg filmbevis) så blir det inte mer än att tre vittnen såg vad som hände. Även om jag fick tre 1:or medan mina motståndare fick en var så var jag på intet sätt bäst. Jag var den som bidrog med minst förutsägbarhet och mest spänning och spände bågen mellan 1 och oändligt många slag (men man fick sluta räkna vid sex slag :) ). Mannen låg på stadiga tre och den indiske guden växlade aningen mer.

Här gör jag inte(!) hole-in-one.

Vi körde två olika banor med 18 hål vardera så det tog några timmar och var väldigt kul.

En härlig söndagsaktivitet i denna sagolika miljö!

ÅååååHuuus

Mycket har hänt sedan jag sist postade ett inlägg här. Efter vinterns vistelse i Sverige är vi tillbaka i San Francisco. Men här ska vi inte dröja länge. Vi ska flytta söderut, ett stenkast bort i amerikanska mått mätt. De senaste månaderna har vi febrilt finkammat marknaden på potentiella bostäder närmare mannens arbete i södra Silicon Valley. Så för en vecka sedan hittade vi ett hus som föll oss i smaken, vi lämnade in ansökan direkt och höll tummarna över helgen. På tisdagen var allt klart för påskrift och från och med 1 april hyr vi hus i västra San Jose. Det går verkligen undan när det handlar om hus här. Som tur var var annonsen extremt kass (funderar på att erbjuda mina fotografiska tjänster när vi flyttar därifrån) så väldigt få hade nappat på annonsen innan det var för sent. Tur för oss att vi fixade en tid redan på fredag kvällen, för hela helgen sen hade folk ringt som galningar.

Så om två veckor flyttar vi till hus för första gången! Det här med hus har varit på tapeten i flera års tid. Men först ska man ju bestämma sig för var man ska bo och sedan när en utlandsflytt kommer emellan så kan planerna på hus ställas på ända. Men nu så, Äntligen!! Här i Silicon Valley är det mer ekonomiskt att hyra ett hus jämfört med att äga det (om man inte redan har alla pengar som behövs för köpet förstås). Som alien här i landet (vi, alla inflyttade kallas så) har man inte heller samma möjligheter att låna pengar som amerikanerna. Man måste alltså sitta på en hel del cash från början för att överhuvudtaget har råd med minsta skrubb (kan ju inte direkt påstå att ens de är billiga).

Med flytt kommer fest, med motiveringen att fest alltid är kul oavsett anledning. Vi tänkte ha en utflyttningsfest för att passa på innan vi lämnar city-livet och sedan ha en traditionell inflyttningsfest i huset. Varför inte liksom :) Utflyttningsfesten går av stapeln redan i morgon så att vi kan börja packa flyttlådor så snart som möjligt, yey!