Sovmorgon är superskönt. Skönt att inte vakna av en ilsken väckarklocka, att inte behöva stressa upp och skynda iväg. Så efterlängtat det kan vara att vakna och inse att man faktiskt denna morgon får dra täcket över huvudet och sova vidare, ligga kvar i sängen lite extra och dra sig. Ligga i sängen och lyssna till ljuden utanför fönstret, kanske höra andra jobba och glädjas åt att man just denna dag inte behöver göra ett dyft.
Men vad räknas som sovmorgon? Sovmorgon är vad du bestämmer att det är för dig. Jag tycker att sovmorgon för mig kan vara att få sova en timme längre om morgonen. Det är skitlänge om man har gått upp vid 04 på morgonen sedan en tid tillbaka men inte behöver gå upp förrän 05. Ett annat exempel är om man vanligtvis går upp 05.50 men får sova ända till 06.10 någon morgon, det är psykologiskt mycket stor skillnad när man ställer klockan även fast det bara handlar om ynka tjugo minuter. Och även om jag ska upp och arbeta och behöver ställa klockan kan jag ge mig själv sovmorgon, det handlar om inställning och vanor.
Den absolut sämsta sovmorgonen är den jag aldrig märkte eftersom jag sov hela tiden och inte känner mig pigg och utvilad av. Det handlar oftast om sena mornar eller tidiga förmiddagar och som inte följs av arbete under dagen. Så ibland ställer jag klockan tidigare så att jag kan vakna och inse att jag har sovmorgon, då njuter jag mer under tiden som sovmorgonen varar.
God sovmorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar