Jag pratade med ett par killar (mellan 20-30 år) häromdagen. Vi pratade om att även män rakar sig och då inte bara i ansiktet. En del rakar sig under armarna för att de känner sig obekväma med att hårväxten är så lång att den petar ut under t-shirtärmen. Andra blir ombedda av sina flickvännen att raka eller vaxa bort hår på kroppen. Det kan kännas som ett rättvist fenomen, ska kvinnor raka sig är det inte mer än rätt att även männen ska raka bort generande eller obekväm hårväxt.
Grundproblemet här är egentligen att någon överhuvudtaget ska känna sig tvingad att raka bort hårväxt. Det kan vara svårt att se att man själv är en spegel av normer som finns i samhället. Det är lätt att tro att man rakar sig för sin egen skull, medan det oftast handlar om att bli accepterad av någon annan.
Jag önskar att jag rakar mig endast för min egen skull. Det började med att jag gjorde det som var normen under tonårstiden. Numer kan jag konstatera att om jag inte rakar benen sticker de taggiga hårstråna ut genom strumpbyxan och gör så att strumpbyxan fastnar när jag ska dra på mig dem. Det rycker till i hårstråna var gång de fastnar. Besvärligt tycker jag och rakar bort håret. Ibland sparar jag hår på vintern som ett extra foderlager, vet inte om det egentligen gör någon nytta, men inbillar jag mig att det är foder så känns det som att det gör nytta bara jag har några lager över innan jag går ut.
Annat är det med håret under armarna. Tack och lov fastnar inte det i något plagg, men vad vet jag för jag har aldrig prövat. Det är konstigt egentligen men jag har aldrig låtit håret under armarna växa ut helt och hållet. Jag har försökt men det tog så lång tid att mitt tålamod brast långt innan det var färdigt. Att raka sig i armhålorna var och är även det en norm. Jag skulle önska att det var norm att göra som man själv önskade. Nu skulle många hävda att raka sig är vad de själva önskar. Jaaa, eftersom det är NORM!! Det skulle faktiskt finnas många som skulle sluta eller egentligen aldrig börja raka sig om det inte hade varit norm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar