Idag har jag och svärmor traskat ner till stadsbyggnadskontoret här i SF. I en gatukorsning på vägen dit träffade vi på en man som jobbade där och som tog med oss bakom kulisserna där vi fick möta Ozzie. Ozzie berättade om allt de har i görningen. Vi fick reda på att invånarantalet i staden har stått still de senaste tio åren. Folk flyttar in, men lika många flyttar ut. Staden är den näst tätaste orten i USA, näst efter New York. San Francisco är den absolut dyraste staden att bo i sett till hela landet och då menas inte bara boende, utan mat, skolor och allt annat som kostar pengar räknas in.
Allt ska det röstas om och tyckas om också här i stan. Allmänheten bjuds dagligen in till hearings där planerarna presenterar sina förslag och invånarna får säga sitt. Flera invånare tar då tillfället i akt (precis som i Sverige) att tala om andra saker de borde ändra på eller som inte uppskattas. Det kan bli lite ineffektivt eftersom det är fel forum för andra frågor än de som hearingen handlar om. På varje hearing är det en viss man som dyker upp och eftersom alla invånare som vill får 3-5 minuter får han det också. Så varje dag tar han och sjunger i fem minuter(!). Kanske inte den mest effektiva användning av den kompetens som finns i rummet och som vill behandla planering, men trevligt kan man hoppas att det är för de som är där. Oftast slutar hearingarna ändå med att ärendet skjuts upp eftersom det påträffar motstånd.
En annan sak vi fick veta var att alla byggnader som är äldre än 50 år i staden inte får rivas (om huset nu inte är väldigt hälsofarligt). Resultatet blir att det blir svårt att bygga nytt men samtidigt att den gamla fina stadskänslan finns bevarad. Om ett gammalt hus behöver renovering så finns det väldigt strikta regler med hur och vad man får göra som husägare. Minsta lilla detalj om hur renoveringen ska gå till finns utförligt beskriven för att inte förlora den ursprungliga stilen byggnaden har. Att byta fönster till exempel kräver först att husägaren tar hänsyn till en lång rad bestämmelser. Detta misstänker jag kan göra att husägare drar sig för att renovera sin gamla bostad, vilket är synd för de håller inte för all framtid.
Planerarna på stadsbyggnadskontoret arbetar kontinuerligt på att få en bättre infrastruktur men det går väldigt långsamt och trögt. Till exempel vill nästan alla invånare ha ett snabbgående tåg ner till Silicon Valley, men ingen vill betala för det. Liknande är det för flera andra förslag. Annars verkar San Franciscos planarbetare stå inför samma arbete som städer världen över, inte minst Göteborg där till exempel hamnområden som inte lägre nyttjas som ska göras om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar