Två månader kvar till julafton och fyra månader sedan jag flyttade hit. Känner mig riktigt som hemma i staden. Klart jag kan sakna Sverige, men då är det främst personer, även om både platser och dofter spelar roll. Tur då att Skype finns och möjligheten att åka och hälsa på varandra. Men något som funnits ännu längre är möjligheten att skicka brev.
Igår kom ett brev på posten. Alltid kul att få handskrivna brev från farmor skickade till sig.
Brevet innehöll ett annat brev som redan rest en gång över Atlanten. Det skickades från USA till Sverige 1944 och blev öppnat för censur eftersom det var krigsår då.
Brevet var en bit släkthistoria, tidigare generationer från hemsocknen som utvandrat och avspeglade vad svårt det var att höras av mellan länderna vid den tiden. Bara postgången tog flera månader. Känns ärofullt att få hålla och läsa ett sådant brev. Det är min bakgrund, mina släktingar. Det berättades också att många från hemsocknen som emigrerat hit hade blivit skickade just till San Francisco för att hjälpa till att bygga upp staden efter den stora jordbävningen här 1906.
Ättlingar hemifrån, mina släktingar och eventuella bryllingar kanske fortfarande bor i staden!
I brevet skickade farmor också med ett vykort som användes som en grattishälsning på namnsdagen och skickades till Sverige redan 1905. Vykortet är ett svartvitt fotografi som färglagts för hand och tryckts upp i Tyskland.
Nog för att brev är väldigt kul att få, men bäst av allt är ändå att få träffas i verkligheten!
Och idag kommer mamma och storasyster hit!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar