Har äntligen skaffat en fungerande cykel. Jag hade med min farfars gamla i flytten över Atlanten, men den var inte riktigt att lita på. Bland annat var kugghjulet vint vilket orsakade alla möjliga fel. Växeln växlade lite när som. Tramporna levde sitt eget liv och var helt okoordinerade. Kedjan kunde hoppa när som helst. Och hade kedjan hoppat fanns det ingen broms. Detta var inte den bäst lämpade för cykling i den kulliga och branta staden San Francisco. Tog dock ut den på en åktur en gång när vi bodde där. Men då var mannen tvungen att vara med så han kunde bromsa mig om kedjan hoppade i en nedförsbacke. Känner inte riktigt att att jag behövde leva riktigt så farligt så jag ställde in cykeln i garaget igen. Sedan dess har jag hållit utkik efter en ersättare och nu i helgen fann jag en på Craigslist (typ som Blocket).
Tyckte den var intressant och ringde på den. Han som svarade undrade hur lång jag var. Lite tagen på sängen svarade jag att jag inte riktigt kom ihåg men sa 5´ 6" (fem fot och sex tum). Han tyckte jag var alldeles för kort för cykeln och han ville inte att jag skulle besvära honom något mer eller uppta hans tid med att komma och kolla på den. Så jädra fräckt! Måtten på cykeln stod ju i annonsen och den skulle ju passat mig. Kollade sedan körkortet efter min faktiska längd och där står 5´8" vilket är typ fem centimeter längre, inte världens största skillnad men ändå. Bad mannen ringa vilket han gjorde och sa att cykeln skulle vara till honom främst men att han skulle dela den med sin fru. Mannen är över 6 fot så det var inga problem att komma och kolla på den. När vi väl möttes upp och mannen tog en provtur var cykeln alldeles för kort till honom (man kunde iof höja sadeln). När jag satte upp var den precis lagom och sadeln var inte ens i botten. Alltså cykeln var helt perfekt till mig!
Detta bekräftar mina observationer att amerikaner gärna cyklar på alldeles för små cyklar. Det ser många gånger ut som att de kör hem sina barns cyklar. Enda undantaget är sportcyklisterna. De har all utrustning i korrekt storlek oavsett om de är elitåkare eller hobbysportcyklister eller åker till jobbet i sin sportcykelutrustning. Mannen och en del svenska kolleger som väljer att cykla till jobbet på traditionellt sett svenska vanliga cyklar får en del kommentarer som "varför cyklar du till jobbet när du kan ta bilen" eller "vad har du för cykel" (och menar då vilken sorts elitsportcykel eftersom de då inte sett åket än). När de sedan får reda på vad de åker för gamla Husqvarna cyklar så undrar de om de inte är riktigt kloka. Det är alltså inte så vanligt att ta sig till sitt jobb på en helt vanlig cykel om man har råd att åka bil och inte är inne i sportcykelvärlden. Det finns dock ett undantag här i South Bay. En dag om året är det "cykla med dina barn till skolan och cykla till jobbet dagen" Bike to Work Day. Vanligtvis i maj månad. Belöningen är att de som cyklar kan köra förbi ett ställe och få mat på hemvägen... Uppmaningen organiseras av Silicon Valley Bicycle Coalition.
Sedan jag skaffat cykeln har vi tagit den på flera turer. Bland annat cyklar jag med mannen på till hans jobb och tillbaka, det är åtta kilometer enkel väg. Det finns ett bibliotek i närheten av jobbet som jag besöker. Vi äter lunch ihop och sedan cyklar vi hem igen på kvällen. Som tur är finns det cykelbana hela vägen från där vi bor och det är ganska säkert att korsa de större trafikkorsningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar