Återbesök

Idag har jag varit på återbesök hos Dr Furlong på Furlong Vision Correction här i San Jose.

Den 25 maj i år genomgick jag en så kallad LASIK operation. Jag korrigerade båda ögonens synfel med hjälp av laser. Hela ingreppet tog bara några minuter, läkningen bara några dagar och vips hade jag fått synen tillbaka. Jag har haft synfel i femton år och har funderat på detta en längre tid då jag tycker glasögon och linser är en stor utgift och rätt besvärligt i många situationer. Bland annat har jag råkat blinka ut ena linsen när jag kör bil (!) inte så bra..., hade svårt att simma med linser då risken är överhängande att de flyter iväg. Glasögon är besvärligt i många situationer som olika kontaktsporter (i princip alla bollsporter, men också brottning och all annan sorts närkamp som är himla kul). Dessutom är det oerhört besvärligt att ligga på sidan och läsa en bok när hela huvudet blir uppburet av glasögonens skalmar :)

Så efter noga efterforskningar bestämde jag mig att det var värt riskerna, för O ja, här är de mycket noga med att berätta om alla risker, in i minsta detalj. Även ingreppet fick jag en detaljerad beskrivning av något som de mest hårdnackade kan värja för. Jag hade gärna varit utan en hel del av dessa detaljer.

En massa papper skulle skrivas under.


Följande är inte för den kräsmagade!

Eftersom jag var tvungen att vara vaken under hela ingreppet (inte bara vaken utan superfokuserad) så kunde jag liksom inte undgå vad som pågick och bara vakna upp med srålande syn. Till råga på det fick jag sekunderna innan ingreppet reda på av en snäll sköterska att det kunde lukta lite bränt när de brände med lasern på min hornhinna :/ Inte alls kul! Jag som redan var sjukt nervös. Efter två omgångar plasebo-piller och med maxpuls var det så dags att ta plats i stolen som kändes som en tandläkarstol. De hade på lite bedövning, spände upp ögonlocken med klamrar och började ingreppet. Först skulle lasern göra skapa ett mellanrum i hornhinnan på 1um under ytan. Min hornhinna är 6um tjock så jag skulle kunna göra två Lasik ingrepp fick jag veta :) Sedan skulle lasern skära en nästan full cirkel så att det bildades en lite flärp. Hela tiden skulle jag stirra på en röd prick medan maskinen arbetade. Om jag avvek (vilket var min största farhåga) så skulle lasern bara stanna och vänta in mig så det var ingen fara på taket med den saken. Nu när flärpen var skapad skulle doktorn vika den åt sidan, allt medan jag såg på i nära detalj. Synen blev nu suddig precis som det stod i informationsbladet man var tvungen att läsa. Nu var stunden kommen att korrigera själva synfelet. Lasern arbetar effektivt och precist med att forma hornhinnan så att mitt synfel blir korrigerat på bästa sätt. Därefter las flärpen tillbaka som ett litet plåster på den nyslipade ytan och det var dags för nästa öga.

Cirkeln skulle växa igen på några dagar men det var ytterst viktigt att inte gnugga sig ögat, då fanns det risk att flärpen skulle gå upp och hänga o dingla vid ögonvitan. En kväll hände det dock att mannen råkade slå upp armbågen rakt i ögat!! Shit, jag var livrädd - kan jag se? Ser jag suddigt? Har flärpen åkt på sidan? Jag rusade till badrummet för att kolla. Den verkade vara på plats och efter att ha kollat runt en stund kunde jag lugna ner mig.

De första nätterna fick man sova med hårda skyddslappar över ögonen, inte speciellt bekvämt. På första återbesöket morgonen efter kunde doktorn konstatera att det redan hade läkt fint och att jag hade mycket bra syn. Sedan dess har jag inte haft några besvär alls, jag har fått mycket bättre mörkersyn och mycket bättre syn totalt. Innan med glasögon eller linser såg jag 20/20, normalsyn. Men nu ser jag 20/15 utan några hjälpmedel! Alltså på 20 feet (ca 7m) ser jag samma sak som en normalperson ser på 15 feet (ca 5m).

Perfekt syn!

En anekdot från alla undersökningar innan ingreppet...

Ett av testerna var att mäta trycket i ögat. Då droppade doktorn några droppar i ögonen som fick verka ett tag så att han sedan kunde peta på ögat utan att jag kände det. Medan jag väntade på att dropparna skulle börja verka skulle jag ta upp telefonen och läsa ett meddelande. Herregu! Jag såg den inte. Eller jo, jag såg telefonen men inte vad som stod på skärmen, det var helt suddigt! Fick sträcka min arm så långt bort som var fysiskt möjligt för att urskilja  och gissa vad som stod. När jag skulle svara på meddelandet fick jag sen chansa på att jag träffade rätt knappar och fatta mig kort och hoppas på att mottagaren förstod. Detta var mitt första (och jag hoppas enda) möte med ålderssynfel! Turligt nog försvann effekten efter några timmar när dropparna sköljts bort av tårvätskan.